Det är slutet av januari och sedan en dryg vecka har vi äntligen (?) riktig kall och vit vinter här i Stockholm. Då kan det kanske kännas främmande att ta upp en fråga om regn (men jag gör det ändå). Nationalencyklopedin tog upp frågan i sitt senaste nyhetsbrev och jag återger den här i sin helhet. Håll till godo!
När blir man blötast - om man skall tillryggalägga samma sträcka - om man springer eller går? Förutsatt att det regnar och att man inte har något paraply.
Svar:
Man bör springa, även om det blåser motvind så att regnet piskar i ansiktet. Det här välkända problemet brukar analyseras med hjälp av någon matematisk modell, men man kan nöja sig med ett enkelt resonemang för att förstå principen. Låt det först vara vindstilla när vi skall ta oss över en gårdsplan i regnet. Luften är fylld av regndroppar. Antag att deras rörelse kunde stoppas, så att de blev hängande i luften. När vi då korsar gårdsplanen träffas framsidan av kroppen av alla de droppar som ligger i vår väg. Nu är ju inte vattendropparna stilla, men det gör ingen skillnad i resonemanget. Om dropparna ligger tätt när de faller ner, så ligger de lika tätt i den tänkta ögonblicksbilden där dropparna har stoppats i sitt fall. Det spelar därför ingen roll om vi går långsamt eller om vi springer - antalet vattendroppar som "ligger i vägen" blir detsamma.
Alltså måste det till något mer i vår analys för att det skall löna sig att springa. Låt det därför blåsa motvind. Då blir vi blötare än om det är vindstilla, eftersom vinden driver in mer regn mot oss. Ju längre tid vi befinner oss i motvinden, desto mer regn träffar oss. Det gäller därför att springa, så att vi är ute i motvinden så kort tid som möjligt. Om det i stället blåser medvind bör vi också springa, helst lika fort som vinden driver regnet horisontellt, för då är det som att regnet bakifrån inte hinner ikapp oss, och regnet framför oss precis hinner undan.Den här diskussionen har bara tagit hänsyn till regnet som träffar kroppens framsida, och inte det som dessutom träffar huvudet uppifrån. Självklart blir vi mer våta om huvudet om vi är ute länge, dvs. går långsamt fram.
Ett råd är alltså att springa, men inte så fort att man snubblar och faller i en vattenpöl.
Göran Grimvall, professor i teoretisk fysik, Kungliga tekniska högskolan, Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar