Vid något tidigare tillfälle har jag återgett svar på frågor i Nationalencyklopedins nyhetsbrev.
Denna gång gäller frågan män och kvinnors knäppning av kläder. Håll till godo!
Varför knäpper män jackor och skjortor åt höger och kvinnor åt vänster?
Svar:
Knapparnas placering, på höger sida för män och vänster för kvinnor, har sannolikt att göra med den kvinnosyn som infann sig under medeltiden. Då började man konstruera figurnära kläder och samtidigt använda knapp och knapphål för att öppna och tillsluta dem. Vid denna tid (omkring 1300) hade tvivel på den katolska kyrkan börjat smyga sin in och diverse irrläror började spridas. Prästernas celibatlevnad, som tidigare var av hänförelse till Gud, hade belagts med tvång, och dyrkan av Maria som den enda rena kvinnan hade tagit sin början.
Knapparna placerades på höger sida, som ansågs "finast" (Jesus har t.ex. sin plats på Gud Faders högra sida). Höger sida förknippades med ljuset, solen, framtiden och med den manliga principen. Således stängdes kläderna medurs, vilket också av hävd förde gott med sig. Vänster sida var förknippad med det förflutna, natten, månen och med kvinnorna, vilka nu också anklagades för att kunna stå i förbund med djävulen, en för tiden ny figur, ofta förkroppsligad i bilder. I kyrkorna infördes så småningom även en mans- och en kvinnosida.
Knapparna kom emellertid att förbehållas mannens dräkt och var under århundraden ett manligt attribut. (Möjligen var det så att man tyckte att de var alltför lätta att knäppa upp, och om en kvinna hade knappar kunde hon därför synas lättillgänglig. Hon fick nöja sig med hakar, hyskor och snörningar etc., vilket ännu kan ses i våra folkdräkter.) Undantagsvis kunde man se knappar i kvinnokläder, men då enbart i dräkter av mer informellt slag, t.ex. riddräkter.
Under 1700-talets senare år började kvinnorna tillskansa sig rätten att använda knappar, men det är först under 1800-talet man kan finna någon skillnad mellan herr- och damknäppning. Seden tycks ha uppstått under den viktorianska tiden i Storbritannien, där man då hyste ett enormt intresse för medeltiden i form av s.k. nygotik.
Elisabet Thelander, dräkthistoriker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar