Morgondagens bankkunder

Tog ett foto på min dotter Helena, snart 14 år, vid hennes skrivbord. Vid detta tillfälle är hon i färd med att uppdatera sin hemsida och sin blogg. Hon chattar med flera kompisar samtidigt, varav några precis som hon själv använder webbkamera. Samtidigt laddar hon ner ny musik eller ändrar i befintliga spellistor till MP3-spelaren.

Brevid laptopen ligger mobilen på laddning (måste finnas till hands när någon snart ringer), digitalkameran är tillfälligt tömd på minneskortet, sannolikt för att hon uppdaterar hemsidan med gårdagens kaninhoppningsbilder. I bakgrunden går stereon för högtryck. Hon missar inget av det som spelas och sägs på RIX FM och på TV:n snurrar "Vänner" på en DVD. Har jag missat någon detalj? Nja, hon har i alla fall fortfarande tid att le mot pappa när han påkallar uppmärksamhet! Och där, ja just det, fjärrkontrollen till TV:n som ligger i knät. Antar att hon använder den för att snabbspola de "tråkiga" avsnitten i "Vänner"...

Jag kan inte låta bli att reflektera över henne som morgondagens bankkund. På jobbet diskuteras mycket hur våra kontor ska se ut i framtiden, vilka krav kunderna kommer att ställa, hur personalkrävande bankens rådgivning kommer att bli osv. Om man då betraktar bilden på Helena och för ett ögonblick funderar över hur vi ska få henne att besöka ett bankkontor? Hon har redan bankens ungdomspaket för 13-åringar, dvs eget konto, kort och Internetbank. Hon vet att det finns bankkontor, men vad man ska med dem till tror jag inte att hon funderar så mycket över! Om inte alltför många år behöver hon finansiera ett eget boende, börja pensionsspara (jodå bäst att börja i tid) och diverse försäkringar.
Varför skulle hon inte förutsätta att allt detta går att skaffa via webben, oavsett vilken device hon väljer, och att rådgivningen då är lika fullödig oavsett hur hon väljer att kontakta banken?

Vill vi ha in henne och hennes digitalgeneration på våra kontor? Vad kan vi erbjuda dem för mervärden som de inte kräver att få direkt till sig, där dom befinner sig i just det ögonblicket? Hur gör vi dem till helkunder, när allt de bryr sig om är lättillgänglighet och pris (läs: "gratis är gott")?!

Hennes generation har en fantastisk förmåga att sniffa upp allt som är gratis på webben, allt som hjälper dem att publicera och kommunicera. Vår egen generation behövde hjälp av mamma och pappa om vi skulle ta tunnelbanan mellan ett par stationer utan byte! Digitalgenerationen surfar in på SL.se eller någon annan reseplanerare och har ett par minuter senare en fullständig vägbeskrivning till en plats på andra sidan stan, komplett med byte mellan T-bana, pendel och 2-3 bussar!

Jag lämnar frågan öppen för er läsare och bildbetraktare - hur gör vi?

PS: Tack till Roger för en givande lunchdiskussion för några veckor sedan, vilken gav upphov till denna reflektion!